En motorbåt körde förbi, och den fick jag i alla fall syn på först! Annars är man ju hopplöst trea hela tiden, efter de där stora barnen. Jag blir lite frustrerad när vi springer iväg till saker och jag inte riktigt hinner med. Jag kommer alltid sist fram till roliga ställen. Och jag börjar bli frustrerad över att jag inte riktigt kan prata. Men, där har jag kommit på ett alternativ nu! Jag lägger helt enkelt rösten väldigt djupt, och kompenserar genom att utstöta riktigt kraftiga ljud som "öööhhhhö! Nää nä nä näää! På så vis låter jag ordentligt i alla fall, och det känns som att jag är med och ropar och stojar och skrattar och sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar